Föregångare till regementet är de fänikor som skapades under 1500-talet. Dessa fänikor bildades av tvångsutskrivna knektar som organiserades i fänikor, varav en för Skaraborgs län (i stort sett). Denna fänika deltog i flera kommenderingar inom och utom landets gränser. Bl a var den med och intog Varbergs fästning och Narva. Därför har vi på vår fana segernamnen VARBERG 1565
och NARVA 1581
. Tvivelaktiga segernamn eftersom det är långt före regementets tid. År 1611 uppbådades inte mindre än 10 västgötafänikor till landskapets försvar.
År 1617 bildades ett s k landsregemente
om 2200 man av de fyra västgötafänikorna och en dalslandsfänika. Detta benämndes Västgöta regemente
och fänikorna började benämnas kompanier. 1624 skedde en omorganisation till tre regementen om vardera 1200 man. Till Pommern överskeppades 1631 två skvadroner (bataljoner) och från överstelöjtnant Gustaf Pilefelts skvadron räknar regementet sin tillblivelse.
1631 är således det år som vi anger som regementets födelsedag
. Enligt 1634 års regeringsform fick vi namnet Det Andre Wästgöthe Regemente, där under hörer Scharaborgz Lähn
.
Regementet deltog i hela 30:åriga kriget och fick då segernamnen LÜTZEN 1632
och LEIPZIG 1642
.
Under Carl X Gustavs krig i Polen deltog en skvadron ur regementet och därifrån har vi segernamnet WARSCHAU 1656
.
Danskarna försökte 1675-1677 att återerövra de södra landskapen. Regementet deltog i försvarsstriderna och har därifrån fått segernamnen LUND 1676
och LANDSKRONA 1677
.
Karl XI genomdrev genomförandet av d s k Yngre Indelningsverket. Utsrivningen av soldater avskaffades och istället åtog sig bönderna att själva skaffa fram soldater. Kostnaderna för befälet bestreds av Kronan medan bönderna således svarade för soldaterna/ryttarna. Inom Skaraborg skulle bönderna ansvara för 1200 man till Skaraborgs regemente, 300 till Västgöta-Dals regemente, 791 till Västgöta regemente och 125 till Livregementets husarer. Totalt 2416 soldater/ryttare!
Regementet deltog, under Carl XII, i det Stora nordiska kriget
. 1699 överskeppades regementet till Svenska Pommern. Under de första åren uppträdde regementet huvudsakligen i Polen. 1707 började marschen mot Ryssland. MALATITZE 1708
finns som segernamn på vår fana. Där deltog regementet med stor tapperhet och ganska stora förluster. Regementet genomled därefter en hemsk vinter med stark kyla och stora förluster vid Veprik. Vid Poltava 1709 gick regementet till strid med endast 500 man. Många av dessa stupade och resten blev fångar. Regementet hade förrötts och fanns ej mer!
År 1710 hade ett nytt Skaraborgs regemente satts upp. Det var bl a med 1718 vid belägringen av Fredriksten. Efter freden i Nystad 1721 kom äntligen några fredsår. 1741 började hattarnas (det styrande partiet) revanschkrig mot Ryssland och 1742 beordrades regementet som marininfanteri
ombord på arméns skärgårdsflotta. Några ryssar mötte de aldrig. Inte ett skott avlossades. Av sjukdom (rödsot?) dog 752 man av de 1.155 som äntrat de sex galärerna.
Regementets största förlust någonsin – långt större än förlusterna vid Poltava! Bensow skriver i regementets historia De omkommo under skeppsbrott och farsot, utan bragd, utan ära, men deras namn finnas alla i regementets rullor
.
Regementet deltog 1758-1762 i det Pommerska kriget
. Inga större framgångar och inte heller några större förluster. Ett ganska meningslöst krig.
1788 anföll Gustav III Ryssland. Skaraborgs regemente beordrades försvara västgränsen. Regementet tvingades kapitulera vid Kvistrum (Munkedal). 1789-1790 var delar av regementet över i Finland och deltog i strider vid Kymmene älv. Inga större strider men återigen stora förluster genom sjukdom. 1808 var det åter dags för regementet att marschera mot Norge. Återigen en kapitulation för delar av regementet – nu vid Prästebakke.
Under blivande kungen Karl Johans befäl deltog regementet i kriget mot Napoleon 1813.
Det blev mest marscherande och föga strid. Enda riktiga
striden skedde vid Rosslau där regementet fick mindre förluster. 1814 var regementet åter på svensk mark och därmed sattes också punkt för vårt deltagande i strider på kontinenten.
1814 marscherade regementet mot Norge för att säkra Kielfredens beslut om anslutningen av Norge till Sverige. Via Prästebakke och Rakkestad hamnade Livkompaniet i strid med en mindre norsk styrka vid Askim. Skotten som där avlossades var de sista från regementet i strid mot rikets fiender!
Det närmast som vi därefter kom kriget var kommenderingen 1905 till norska gränsen i samband med unionsupplösningen. Fyra dagsmarscher från Åmåls station till förläggning i Töcksfors och Lennartsfors i Värmland.
Under mellankrigsperioderna begränsades de indelta soldaternas ordinarie tjänstgöring till de årliga regementsmötena om 15 dagar, vilka ibland inställdes helt. Dessa möten skedde som regel på Axevalla hed som övergavs i samband med att de ny kasernerna var klara i Skövde 1913.
Tiden hemma på roten begränsades dock ofta av kommenderingar, militära och civila
.
De militära bestod ofta av garnisonstjänstgöring eller befästningsarbeten, både i Sverige och Finland. Som exempel hade regementet år 1772 mer än 800 man bortkommenderade till bl a Varberg, Landskrona, Kristianstad, Karlsten (Marstrand), Malmö, Nya Älvsborg och Bohus.
De största allmänna arbetena var till Trollhätte kanal och Göta kanal. Till Trollhättan sändes stora kommenderingar för byggandet av den sluss som var klar 1800. Bl a 1000 man år 1795.
Till Göta kanal sändes stora styrkor, 950 man år 1811, 821 man år 1812 o s v. Ett hårt arbete med fyra arbetspass om sammanlagt 12 timmar. I rullorna kan man läsa om soldater som får avsked för bråck erhållit vid arbete på Göta kanal
. Vi var även med och byggde vägen mellan Halle- och Hunneberg samt vissa kronans byggnader i Mariestad.
År 1942 blev regementet omvandlat till pansarregemente.
Västgöta regemente spårar sina historiska traditioner tillbaka till de ryttarfanor som beslutades av Arboga möte 1536 till skydd för rikets västra gräns. Den första fanan ur Västgöta ryttare organiserades 1540 i Länghems socken under ledning av Severin Kijl till Apelnäs. 1552 fanns flera fanor organiserade och övade. Styrkan varierade mellan 300 och 650 ryttare, beroende på socknens innevånarantal.
1621 byttes benämningen fana mot kompani. Utrustningen som tidigare bestått av harnesk och tungt slagsvärd byttes efterhand mot lättare pansar, två ryttarpistoler och värja, vilket gav förbanden en högre rörlighet och uthållighet. Den taktik som utnyttjades var den s k karakollen, som innebar att kompaniet red an mot motståndaren i kolonn med 4 – 5 täter och 16 – 20 mans djup. På lagom skotthåll avfyrade den första täten sina pistoler och vek sedan av åt höger eller vänster för att under omladdning ansluta i kön. Manövern upprepades till dess motståndaren var mogen att tas med värjan. Förfarandet krävde mycken övning och ledde ofta till förvirring i leden, särskilt om motståndaren sköt tillbaka. Ej heller utnyttjades stötkraften i förbandet, det som senare skulle utmärka det karolinska kavalleriet.
1626 sändes fem av regementets åtta kompanier över Östersjön till Livland som förstärkning i det ständigt kriget mot ryssen. 1628 är regementet åter samlat i Västergötland och under överste Erik Soops befäl, men numera benämnt Västgöta regemente till häst
. Detta namn konfirmerades i 1634 års regeringsform och samtidigt fastställdes regementets styrka till 1200 man. Med Carl XI:s indelningsverk knöts organisationen också till sitt rekryteringsområde, hela Västergötland utom Vadsbo härad. Från 1701 övades regementet på Axvalla hed.
1773 stadsfästes att regementet skulle ombildas till ett dragonregemente. Till skillnad från kavalleriet, som huvudsakligen stred till häst, stred dragonerna till fots och nyttjades hästarna till snabba förflyttningar. 1792 var omorganisationen genomförd, men först hade Gustaf III fått försäkra de uppretade rusthållen – dragonregementen stod inte lika högt i anseende som de riktiga
kavalleriregementena – att regementet skulle bliva bibehållet till den anciennitet och rang det av ålder ägt och med rätta tillkommer
.
1811 var det dags för nästa omorganisation. Dragonregementet omvandlades till ett indelt infanteriregemente, Västgöta eller I 6. Mötesplatsen förblev Axvalla hed. 1901 ersattes indelningsverket av en allmän värnplikt. Nya vapen och ny taktik innebar efterhand högre krav på utbildningens längd. Kravet på utbildning under vinterhalvåret med varmhållna sovutrymmen, lektionssalar och exercishus innebar att baracklägret på Axvall inte längre var tillfyllest, utan att personalen nu måste beredas förläggning i permanenta kaserner. Samma sak gällde för alla de indelta regementena, varför byggandet av 44 nya kasernetablissemang och renoveringen av 12 andra innebar den i förhållande till statsbudgeten största försvarssatsningen någonsin i Sverige under det första årtiondet på 1900-talet. 1916 kunde I 6 marschera in till stan Vänersborg, där det blev kvar till nedläggningen år 1927, ett offer för den stora regementsdöden
1925.
Carl XI mönstrade under senare delen av 1600-talet sina Wästgöta Regementen
på Eggby äng, en utlöpare av det stora deltaområdet i Valle Härad. Efter hand erfordrades större områden och Jägareplatsen Vallen
den centrala delen av nuvarande Axevalla Hed började röjas vid 1700-talets början, och 1802 löste Kronan in den nuvarande heden och erhöll därmed en ändamålsenlig övningsplats.
Småningom etablerades ett lägerområde, med Skaraborgs Regemente på sydöstra delen av heden och Västgöta Ryttare, sedermera Västgöta Regemente i Västra delen av heden, den så kallade Fyrkanten
, de båda regementenas område åtskilda åt av den lilla svackan Drågen
.
Kring heden hölls under 1800-talet flera stora manövrar. I samband med manövern 1912 gjordes de första flygförsöken som kom att bli flygvapnets vagga
.
Åren 1729-1913 övade Kgl Skaraborgs Regemente på heden, varefter det flyttades till nuvarande kaserner i Skövde. Skaraborgslägret var förlagt i östra delen av heden, samlat kring en lägergata i syd-nordlig riktning. Kvar står de fyra lägerhyddorna uppförda 1881, med vardera kapacitet för 380 sängplatser! Övriga numera rivna lägerbyggnader fanns i huvudsak öster om allén. När I9 1942 omorganiserades till P4 uppfördes garageområdet i norra delen av Skaraborgslägret.
1701-1916 övade Västgöta Reg, sedemera I 6, på heden med gruppering i västra delen. Kvar från Västgötalägret finns ett antal karaktärsbyggnader som omfattas av nuvarande Folkhögskolan i Axvall. Västgöta Regmente kasernerades i Vänersborg 1917 men indrogs redan 1927 efter 1925 års försvarsbeslut.
Vissa år, då Sanna Hed i Närke inte kunde nyttjas, samlades också Livregementets Husarer till övningar på Axevalla Hed. På södra delen av heden finns lämningar av stensatta uppställningsplatser för hästarna.
Under unionstiden hölls två så kallade stormöten på Axevalla Hed, det 1858 med deltagande av sju svenska och fyra norska infanteriregementen samt kavalleri och artilleriförband. Kaffe liksom den av varje soldat medförda trekantiga tältduksdelen och tältpinnen blev härmed av norska armén introducerade i den svenska armén.
Vid stormötet 1858 överlämnade Karl XV två nya fanor till bl a Skaraborgs Reg, av vilka 2:a bataljons fana var i bruk som regementsfana ända till 1995.
Kungshuset, ursprungligen mangårdsbyggnaden på Vallen
var belägen ute på heden, strax öster om Västgötalägret. Namnet erhölls då huset tjänade som kungligt logi under regementsmötena. Kungshuset monterades ned och flyttades till Skövde för att bli chefsbostad vid I9 nya kaserner.
Skaraborgs regementes vaktlokal låg på heden strax väster om de fyra lägerhyddorna. Byggnaden återfinnes i dag invid kasernvakten på P4, av många känd som handelsboden
.
Västgöta regmentes vaktlokal flyttades till Skara och fick funktionen av biograflokal.
Minnesstenen över Skaraborgs Regemente tid på heden står i SÖ hörnet av heden, vid infarten mot Vallehemmet och Pansarmuseet.
Minnesstenen över Västgöta regmente är uppfört på en kulle invid folkhögskolan. Kullen rymde tidigare en kammargrav, Odens grav - Avasaxa, vilken utgrävdes 1805. Kammargraven visade sig vid utgrävningen innehålla 18 skelett.
På Eggby Äng, 5 km NO Axvall står sedan 1939 en minnessten erinrande om den forna övningsplatsen.
På Skärvs kyrkogård, omedelbart NO om kyrkans kor, finns graven efter en norsk kadett som avled under stormötet 1858.
I garageområdet i Skaraborgslägret finns Pansarmuseet med en samling om ca 100 stridsfordon. Länk: http://www.pansarmuseet.se/.
Skaraborgsregemente är idag en av Europas modernaste utbildningsplattformar för mekaniserade förband. Regementet utbildar mekaniserade bataljoner, ledningsförband och fristående kompanier för nationella och internationella uppgifter. Dimensionerande materiel är idag stridsvagn 122 och stridsfordon 90. De 490 officerare som idag tillhör förbandet utbildar ca 1000 värnpliktiga per år. Regementets verksamhet utsträcker sig från Skredsvik i väster till Kvarn i öster, Älvdalens skjutfält i norr och med ledning i Skövde.